Tiden, livet och Skandiabanken

Gud. Har fått ett nytt sätt att tala. Har sett en ny värld. Och hela dagen har varit ett töcken av tid, av två stycken; förmiddag och resten. Om jag styckar tiden går den väldigt snabbt och jag hinner inte reflektera - upplevande kognition. Om jag låter tiden vara ostyckad så använder jag mer den andra sortens kognition - reflekterande. Jag fumlar fortfarande på linjen, jag trillar över balansmässigt. Och Gud, har börjat att finnas med i mitt ordförråd.

Skandiabanken. SKANDIABANKEN. De skriker på mig. Även fast de inte gör det. Förmodligen är det jag själv som skriker åt mig att inte tappa mina ideal. Jag känner mig otroligt ensam. Jag är en ö i ekonomihavet. Bland abstrakta siffror och dollargrin. Bara jag hittar mig själv att ta fasta på, bara jag hittar en livboj det står STÖN på, så kan jag motstå vilka börshajar som helst.

Gud.

Nej, sluta säga gud, säg STÖN.

STÖN.

- Abonnenten kan inte nås för tillfället, var god försök igen senare.

Så mycket krims krams och termer och siffror och saker som inte BETYDER NÅGOT egentligen.

"everytime that you put effort into work
and you're making a little bit of money
you better have a very good plan what to do with that money
cause you're using up your life
we're not prisoners
we shouldn't be prisoners of the economic system that we live in
we should be free
free people"
/ Dokumentären Carts of Darkness

Jag försöker hålla tankarna på alternativa livsstilar, ekologisk odling, WWOOFing. Hålla tankarna på sommardrömmen av ostyckad tid; så känns räntan mindre ytlig, skjortan mindre rosa.