Att äta kakan och ha den kvar

Att välja någonting är alltid att välja bort något annat. När Kina satsar på sitt rymdprogram, så väljer de bort att satsa på hållbart vatten på landsbygden. När P väljer att spendera sin tid framför sin iPad, så väljer han bort något annat.

Eller ta tid som ett exempel. Varje person gör ett val när de tar bilen till samhället för att handla mat. Det är sant, det är ett val även fast den vanligaste "anledningen" nämns vara; "men vi har inget val", "på landet måste man ha bil" osv. Det finns alltid ett val. Det kan vara valet som tar kortast tid mot valet som tar längre tid. Det kan stå mellan det som är mest bekvämt och det som är ansträngande.

Ofta vill man både ha kakan och äta den. Ingen säger emot att det är bra med ekologiska produkter, tycker det är fantastiskt med biodlingar på taken, och härligt med egenodlade grönsaker. Men det vi inte vill göra är att försaka det andra. Vi vill fortfarande ha vår iphone, köra vår bil, äta importerade grönsaker och frukt som är ur säsong. Vi vill inte ställas inför det faktumet att det faktiskt inte går att både äta kakan och ha den kvar. Vi försöker med elbilar, teknikens under, rymdteknik som utmynnar i annan teknik. Allt är bra tycker vi. Plus plus plus. Man skulle kunna döpa om vår benämning av "informationssamhället" till "extra-allt samhället".

Vill du ha pommes till det?

Nä. När P väljer att köpa en iPad, så får det både konsekvenser för mineralutbrytningen, arbetsvillkoren, koldioxidutsläppen samtidigt som hans personliga val är gjort. För att kunna köpa en iPad så ger han en del av sin egen tid till någon annan. När han sitter med sin iPad väljer han bort att laga strumpor, lägga in syrade grönsaker och plocka äpplen.

Jag vet inte när jag förstod att jag aktivt tog ett val för att välja bort. Kanske var det när jag gradvis inte handlade mer. Var det efter jag slutade titta på tv? Jag minns inte. Jag märker bara att när jag jämför mina egna val med andras, så har mina förskjutits mer och mer från det "normala". Jag tänker inte på konsumtion. Jag trånar inte efter saker. Jag ser inget värde i saker i sig, bara användningen saken ger. Jag väljer aktivt att inte lägga min tid och energi på konsumtion. Därför att jag väljer annat.

Att välja någonting är alltid att välja bort något annat. Jag vet att en omställning till ett hållbart samhälle som inte är beroende av olja innebär att välja bort. Jag äter inte kakan, jag försöker producera degen.

Transition Towns

Rob Hopkins, grundare av Transition Towns, har ett väldigt bra TED-talk där han pratar om hur ohållbart vårt sätt att leva är.



Den här idén med Transition Towns har spridit sig till Sverige, och till och med till Linköping.

Lusten att förstå

Peter Gärdenfors har nyss kommit ut med en ny bok; Lusten att förstå: om lärande på människans villkor. Känns som att den är behövd. Skolan som den ser ut idag är uppdelad efter byråkrati och inte efter människans sätt att lära sig saker. Finns ett kapitel också om lärande för teknologi.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127121658

Thinking about thinking

Metacognition is the most evident predictor for if a person is going to be successful in his or her studies and in his or her life. This is shown by a well-known study commonly referred to as 'The marshmallow task'. This tasks studies the behavior of four year olds and whether or not they settle with one marshmallow or are able to wait for fifthteen minutes and then gets two marshmallows.

Jonah Lehrer writes on his blog in The New Yorker that this ability to wait for fifthteen minutes is all about self-control. This self-control is obtained by using the ability metacognition, which is to think about your own thinking. The kids that actually could wait for fifthteen minutes realized that if they focused on the object of their desires - that is, the marshmallow - they would lose. Instead they directed their attention away from the marshmallow. They did good-for-nothing distracter tasks, until fifthteen minutes had passed and they received their rewards.

After an amount of years, when the kids had grown up into teenagers or young adults, they did a follow-up study. This time they compared the results in The marshmallow task to what the person had obtained in life, e.g. their grades. It was shown that the task was the most powerful predictor of whether you were a successful student or not. Metacognition therefore has a very powerful part to play in life.

When I think of myself, I think of my own thinking about desires. I often think about desires and of how I can arrange my life and my surroundings so as to most easily not only follow my tempting-for-the-moment-desires. When I think about desire I think of it as something that restricts myself form attaining my long-term goals. Desire is something I indulge in for a short period of time, and then have to push myself up from to be able to be content with my life and myself. The objects of my desires often stand in contradiction to my long-term goals. This is because my desires are what they are because they are trouble-free, easy to obtain and are forbidden - this funnily enough only because they stand in contradiction to my long-term goals and values about life.

So if I have a desire to watch stupid TV-shows all night, I sometimes indulge in that desire and feel really bad afterwards. And if I maybe, for a time, instead read books in the evenings, which fits my long-term goal (which is to learn interesting things and have interesting thoughts), I feel really good about myself instead.

One task that really put your metacognition up to the test, is the project National Novel Writing Month. When participating in this huge writing project, you set a goal to write 30.000 words in exactly a month. This requires that you restrain yourself from your desires and are able to delay the gratification. You have to wait a month! That's not a short period of time and to be able to feel good in a months time you have to put some effort in every day and really restrain yourself from your desires every single day.

I made it. I wasn't able to restrain myself from my desires every day, but at the end of the month, I had my 30.000 words. I remember this month as one of the most interesting months of my life, where I was so full of fun thoughts and had so many creative ideas. This was even though I also went through a really turbulent time as I split up from my partner and had to find a new place to live.

Why do I feel bad when I obey my desires? For me it seems like a kind of cognitive dissonance. My behavior clashes with my values which creates anxiety and an inconsistence in my life. I can handle this in two ways. Either, I can change my behavior and not watch TV. Or, I can put another element into play, which acts as a buffer and makes me feel not so bad. This element could be a motivation phrased "Watching TV is really not so bad because I can learn things from 'Friends' and anyway I'm really tired tonight and wouldn't be able to concentrate on reading a book".

This is how I do things most of the time. But when competing in NaNoWriMo I instead had this alliance with my values and didn't have to come up with these elements that handled cognitive dissonance. While not cluttering my mind with useless thoughts, my cognitive effort could instead go directly to having fun and really creative thoughts. I opened up a "thought space" and this made me feel unlimited and unconstrained in my thoughts and in my life.

This is an example what metacognition can do to you. Metacognition allows you to think about your thinking and controlling your attention so you can accomplish what you want to accomplish. One really important question is therefore; how can you teach metacognition in school? How can you integrate metacognition in the ordinary education?

The ordinary education today has more and more of a particular element in it. That is - interactive learning games. Learning games teachers and schools conveniently let the pupils play with because it is both cheap for the schools, easy for the teachers and fun for the pupils. But what is the quality of the learning in the games? Is it merely a fun activity? Donald Norman talks about two different kinds of cognition; experiental and reflective. Doing something interactive like playing some sports, watching a movie or playing a game is the experiental kind. The reflective mode is about contemplating, and is a slow process which requires a quiet environment. Both modes are essential for human performance. But in a learning environment where pupils need to grasp something unfamiliar, they need to reflect on that concept and think about it.

But this isn't what currently is happening. The educational system is more and more trapped in an experiental mode, where we strive to keep our students engaged by entertaining them. But maybe we can outsmart the system? Maybe we can turn our interactive learning games into being reflective rather than reactive?

One important question should therefore be; how can you integrate the concept of metacognition and reflective cognition in interactive learning games? How can you turn something experiental into something reflective?

This is something that a cognitive scientist should do.

Hanlons rakkniv

Vi kanske måste vara snällare och tillskriva Hanlons rakkniv oftare. "Tillskriv aldrig något ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara det med dumhet". Människorna som är med i Global Sexism Organization är inte onda, de är bara dumma. Vi får helt enkelt utbilda dem.

Här är en start, en informativ liten artikel som handlar om varför sexism dödar.

Är det vårt psykologiska immunförsvar som nu är viktigast för vår överlevnad?

Evolutionärt så gällde det att överleva genom att undvika rovdjur och reproducera sig. Det här upptäckte vi att vi gjorde bäst genom att samarbeta och leva i grupp, med utvecklandet av kommunikation som följd. Förmågor som att tänka sig in i andras situationer och ömsesidig altruism uppkom och blev viktiga.
Idag lever vi, i de sekulära samhällena västvärlden består av idag, allt mer och mer individualistiskt. Ett viktigt mål för många är självförverkligande. I början av 1900-talet var storfamiljen viktig, i mitten av 1900-talet skalades den av till att bestå av kärnfamiljen, och idag i Stockholm är sex av tio alla hushåll ensamhushåll. I Sverige bor idag var tredje vuxen ensam, 1945 var siffran 6 procent.
Utan vårt stöd från gruppen, så är det viktigt att klara sig ensam. Vårt psykologiska immunförsvar spelar där en stor roll. I jakten på lycka så måste vi klara av motgångar och nedstämdhet. Detta är någonting som vårt psykologiska immunförsvar är bra på, vi återhämtar oss snabbare än vad vi tror från motgångar.
När det nu inte finns kvar några naturliga fiender och reproduktion inte är vårt viktigaste mål, kan då lycka vara det som vi behöver för att överleva och inte ta livet av oss. Vårt psykologiska immunförsvar lurar oss själva konstant, genom att få oss att tro att det inte är oss det är fel på. Detta genom en mängd "trix". Vi rationaliserar våra beslut, så att vårt beslut inte verkar ologiskt utan vi har motiv till beslutet. Vi reducerar vår kognitiva dissonans, som uppkommer genom att våra värderingar krockar med våra handlingar, genom att antingen ändra på handlingar, eller ändra på våra värderingar. Allt det här gör vi för att upprätthålla vårt ego, vår självuppfattning, vår självkänsla. Allt det här som vi vill ha bra, för att må bra, för att vara lyckliga.

Motsatser

Ursäkta, det var ett tag sen nu. Vet inte vad som har upptagit mig. Könsnormerna fick mig att komma tillbaka.

Läste M's "Gender Specific Colors - Pink as a Discourse in a Glued Ideology". Publiceringsbra. Så länge verkligheten är lika ensidig som en plastig barbie-värld , så behövs det upprepas:

Feminitet och maskulinitet är ett spektrum som finns i både män och kvinnor. 

Motsatser är något vi har skapat. Det är väldigt västerländskt att avgränsa ett kön till att endast ha en av sidorna. Se ett tidigare blogginlägg där jag pratar om österländsk filosofi.

Istället för girl's room och boy's room, där det definieras utifrån ens kön hur man själv ska se ut och tycka om, så är det helt legitimt att säga feminine room och masculine room. Om man från första början tillåter en pojke feminitet, samt en flicka maskulinitet. Den semiotiska kopplingen mellan flicka + feminitet behöver bli svagare, eftersom vi inte ger rum för individen. Könsnormerna behöver utmanas, ständigt. Kom ihåg. Upprepning.