NaNoWriMo

Har bestämt mig nu, tror jag. Fan, måste ju våga att bli besviken på mig själv.

Tänkte ställa upp i National Novel Writing Month (NaNoWriMo), som startar imorgon. Imorgon! Ehh uhhh gosh hjälp. Men tänkte också göra det på mitt sätt. Eftersom jag tycker om slumpen väldigt mycket, så slumpar jag (med en tärning) hur många sidor jag ska skriva varje dag. Kanske kan inspireras av tärningspelaren och luke rhinehart, vad vet jag.

Får se hur mitt övriga liv påverkar, min förhoppning är att jag blir mer strukturerad, även med skolan. Min fasa är att jag endast kommer att ha ångest över att skriva och sen bli sjukt besviken när jag misslyckas.

Låter bloggen stå som (ett signum, en minnesten, en staty, en bild) av mitt misslyckande / lyckande. Wish me luck!

Hard-boiled wonderland and the end of the World

Sängen borde vara min närmaste vän men ack. Kan inte annat än att tillägna ett par minuter till reflektion. Kryptiskt? Ja, fast på beställning. Är makt att dra i trådarna fast egentligen inte veta hur eller att ha möjligheten att dra i trådarna till nätets fördärv, och inte göra? Om det var något som jag var duktig på under dagens tenta så var det mellangruppskonflikt. Var det något jag hade varit duktig på så hade det varit makt. Litania är ett så vackert ord så jag tänker använda det om och om igen. Elegi är ett annat ord men vad är det egentligen för skillnad i det här sammanhanget mellan en dikt och en visa? Dikten känns så planerad och i efterhand död jämfört med visan som i efterhand(ling) måste vara ack så målad och falsk med ett leende. Så ta nu denna visa och fundera ett litet slag på er närmaste bekantskapskrets, skriv en egen visa vet ja och tro att ni stegar tango genom den ryska tundran, öster om Uralbergen eller däromkring. För mig och kanske någon annan som läst China Miéville så finns det bara en spindel i nätet och för oss andra så är det är det inget annat än att lära sig nätets dimensioner och visa lite jävla ansvar. Om ni tolkar på ett sätt ni inte vill så tolka då om, eller skriv rent av er egen litania för självömkan.

Så dra nu på smilbandet för jag har funnit en definition på en kogvetare som åtminstone jag känner mig bekväm med. Så regelrätt enligt nätets alla dimensioner så avslutas inlägget med ett citat.

” The system of yours is too big, too big. The right hand never knows what the
left hand is doing. Too much information, more than you can keep track of. And
the Semiotecs are just as bad. That’s why the Professor quit the organization
and went out on his own. He’s a brain man. He’s into psychology and all kinds of
other stuff about the head. He’s what you call a Renaissance Man. What does he
need the System for?” - Murakami

Gubbar med intellektet på skaft

Personer som finns på Wikipedia som är verksamma på Linköpings Universitet:

Sverre Sjölander.

Erik Hollnagel.

Erik Sandewall.

Om man jämför Peter Gärdenfors med hans son Simon Gärdenfors, så finns det mer om Simon på Wikipedia. Om man jämför Sverre Sjölander med hans fru Viveka Lärn, så finns det långt mer om Viveka än om Sverre.

Tough luck gubbar.

Peter Gärdenfors har kommit med en ny bok; "Den meningssökande människan". Eftersom jag lever 2 år tillbaka i tiden, så är året 2006 för som idag, därför kan jag kalla boken ny.

"Varför genomsyras människans tillvaro av strävan efter mening? Vi söker ständigt efter betydelser och sammanhang, exempelvis i slumpartade händelser som lottovinster och genom att försöka tolka berättelser i datorspel. I alla kulturer finns myter om hur universum har skapats och vem som har makt över naturfenomenen. Gärdenfors menar att vår unika förmåga till framförhållning, samarbete och sökande efter meningen med livet har ökat chanserna för överlevnad.

Idag är det vanligt att anta att orsakerna till det mänskliga beteendet står att finna i vår biologiska natur. Med ett underhållande tvärvetenskapligt perspektiv argumenterar Gärdenfors istället för att nyckeln till vårt beteende finns att hämta inom kulturen."

Wooho.

Hollnagel är redaktör för tidskriften; Cognition, Technology and Work. Finns på LIU. Irritationen att TRIA, på senaste KVIA (hihi, rimmar), inte hade med "Kognitionsvetenskap" som utbildning på sin ansökningblankett, späds på med att de inte hade några relevanta branschtidningar. Man ska ju hålla sig uppdaterad, right?

evening

Tonights lecture is about the ordinary. My feeling is all about the nonplatonic fucked up delusionary state of mind that I for a very short moment in time feel considered about. I feel I love. And you can’t do that, you were born like a k-paxian, so you live your life outside the ordinary. Once again dwelling everything but testosterone (just to make the point); the energy from something else is present. “The mind is nothing you use, the mind is just there. It is like the wind. You simply feel its movements.” And therefore we/…I, (don’t lie), derive an energy from what I feel, sickness. Although, some stars present delivers. Over and out. xxx

Murakami

Min inställning var fixad. Känns abrupt omvänt. Kärleksfull ensamhet.

"There’s something wrong with this place. People can’t live without their
shadows, and shadows can’t live without people. Yet they’re splitting us apart.
I don’t like it. There’s something wrong here. "

waxing gibbous

I feel that awareness of me being in a play though I’m not, The Malcontent, partly as discontent but also in such terms I suddenly evaluate every occurrence of a peculiarity in my social surrounding. Everything stands clear and hatred ends up being, needless to say, my enigma. Visually, do you wrap my decrepit sadness? Obviously something else. I form the thought of everyone else before me. What should I say, don’t dare think in front of me (no!). I feed on the enigma and I feel that being a necessity in this given situation.

Riddle for today. Waxing Gibbous, close the moon or not, anything obnoxious I dwell. What am I?