50000+ ord

Say no more.

44893 ord

Igår; 44893 ord

Idag; infinity

Satt på stadsbiblioteket från 11 till 16 igår, med en lång lunchrast från halv två till kvart i tre. Det gjorde susen. Fick ihop totalt 5366 ord. Allt detta tack vare en ny metod.

Ändå är jag oerhört nervös idag. Nervig. Jag ska få ihop min roman, och idag är sista dagen. Idag så är det 5107 ord som gäller; minst. Men nu vill jag sluta tänka på wordcount, vill lägga fokus på handlingen, på romanen med stort R. Idag är dagen D. Idag kommer önskningen med stort Ö att inträffa. Och jag DÖR.

33463 ord

Ligger efter i word count.

Efter.

Baaaah. Dagen har varit för mycket annat. För mycket kandidatuppsats-tänk. Får inte, får inte.

*Tar ett djupt andetag* Veckan har bara börjat. När veckan är slut, ska det finnas en roman på pränt. 50.000 ord. Intensivt skrivande. Goddammit.

Passerade 30.000-strecket!

Dagen började väldigt bra, över tusen ord utan att blinka. Fortsatte okej, eller bra jämfört med andra dagar, med en andra session med 800 ord. Resten var ett pussel, som avslutades med att jag kände att NU, nu är det nog. Har precis avslutat ett stycke, som jag inte tycker blev bra, mest en massa blaj skrivet; 29945 ord. Okej, well, det är inte mycket kvar. Försöker leta upp något annat stycke jag kan förstöra och fortsätta på, hittar ett. Skriver, avslutar, tänker okej; 29999 ord. Skriver sedan in ett till ord och woola; 30000 ord.

Well. Har tidigare i skrivprocessen stirrad mig blind på min word count. Vilket (såklart kanske du säger), inte funkar. Väntar nu med att kolla den, tills jag tycker att jag skrivit tillräckligt. Är så då rädd för att bli besviken (tack mig själv!) så att jag måste skriva mer än vad jag skulle gjort annars, så att det är tillräckligt mycket ord.

Men nu, ord. Trötta. Klarar. Inte. Mer. Over and out. Tid för Californication och självgodhet.

25000 ord!

Gick idag, utan att jag direkt tänkte på det, över den magiska halvtidsgränsen. Men för mig blir det ingen paus, 30000 ord imorgon är tanken. Sedan fortsätter det, varje dag, med 2500 ord.

Har för övrigt fingrat på en idé där huvudpersonen omformar sin kremerade mors aska till en glaskula. Visste inte om det var teoretiskt möjligt i verkligenheten, och har inte förrän nu googlat. But look;

http://www.ashesintoglass.co.uk/

Med en läskigt ful och kommerciell hemsida som förstör hela meningen. Fucking kommercialism. Jag ska döda Disney. Tur att man kan göra vad som helst i skönlitteraturen.

Och som tur är fanns det andra sidor, och grundtanken är god.

24037 ord

Det går alldeles för sakta framåt, när man hittar på ursäkter som att vara sjuk istället för att hitta på ord. Kanske klarar det, kanske inte. Behövs ett nytt sorts jag. Anyway, ett excerpt;

X tar tåget ut till Heathrow. Funderar på en sådan där pappersskylt, där det står ett namn på. Kanske ska göra den digital? Ta ner en nyonskylt, med porrnamnen Mona Starshine och Sven Bigcock på blinkande i blått?
Är detta att ta utanför ramarna, eller är det bara osmakligt? Hen kommer aldrig att få veta, för hen gör det aldrig. Istället lägger X kvar en lapp på sätet när hen lämnar 'the metro'. "What is bad taste for you?" Vid rulltrappan fortsätter hen med; "Is this bad taste?" och ritar en stor pussmun med en kuksymbol bredvid. Vid övre delen av rulltrappan lämnar hen; "Is bad taste the same as stereotypical behavior in an offending manner?" När han gått utanför spärrarna klistrar han upp en lapp på en pelare; "What is bad taste? [www.bad-taste.co.uk]" Skriver sedan på sin iPhone; "Note to myself; write some HTML with a commentfield and a bad taste picture rotating around pulsating stars in pink neon lights."
X ser föräldrarna direkt när hen kommer fram till 'Arrivals'. De ser vilsna ut.

Passerade 20.000-strecket!

Efter en tid av svacka och ouppdaterad blogg, har jag tagit en skrivarhelg. Hade en rekorddag igår, med över 4000 ord skrivna, vilket också var nödvändigt och inte så konstigt. La hela dagen på att skriva.

Har förmodligen också hittat en metod, med vad som funkar för mig och vad som inte funkar. Måste skriva vid många tillfällen, riktigt många. Sådär 5-6 tillfällen på en halvtimme varje dag. Det är det enda sättet som jag kan komma upp till 3000 ord på. Att hitta de halvtimmarna måste gå, eftersom jag är alldeles för nöjd med 20.000 ord.

Jag vill fira! Men 30.000 är nästa mål. Nu nu nu nu nu. Om jag den 1a december har skrivit 50.000 ord, DÅ ska jag fira, rejält. Säger till när jag kommit till halvtid, alltså passerat 25.000 strecket. Senast onsdag.

Yes, föreläsning kl 8 imorgon. Då kommer jag upp i tid. *Pepp*

Innocuous Pop Beat

My eyes vomit but suddenly recede to the meniscus form of a moon, an unintentional green tint of iris; this to describe my sudden skepticism towards the space between the heart in my left hand and the coin in my right. The coin is reason in itself; the heart is bracelets on during sex. I hate my skepticism.

I wish I could have been a little more oblivious. I put myself in the driver’s seat, woman sitting next to me, cruising the late night streets to an innocuous pop beat. Did the woman take off her bracelets during sex?

I know writers take liberties and therefore I wish I had been a little more oblivious to everything. Shuffling through. I wake up. A voice speaks: ‘I believe I walked a dream with you’. I believe not so and froth something Enochian back. I refocus to enact oblivion, to become more oblivious. ‘We do the best we can’ Faith replies. I just realized that a genius is someone who doesn’t specialize and I said to Faith: ‘Nonu Wope, lucifitias…’. Sleep is irreparable.
Genius is reason in itself.

Possible Heart

Let’s name it a blatant romantification.

‘It must be the human revolution of prospect’ she thought. ‘A revulsion back to the sinistry of the corrupt clockwork’. She pointed and said: ‘Isn’t that destined to erupt? Just as, you should never simplify me to ‘love’, just as, you in this textual case shouldn’t simplify me to a category, I bet you do’. She pointed at you with a stick in the backward mirror and whispered. ‘Forlorn magic isn’t here for a purpose you see, in my world the ‘I’ has a need. Your eye has nothing to do with that, only you.’
Mirror answered: ‘It’s all about that desperation to feel something in this bubble of history. It’s about this western civilization and the reflection of ‘you’. I don’t judge the ‘I’ with you as the base. I just touch a little bit, like the anthropologist does on the desolate island…’
‘Oh, slow down there Doctor Livingstone’, she murmured, and raised her voice: ‘Nothing is as clear-cut as that touch of yours and it’s not necessarily that everyone will buy your words straight ahead. But I do agree with you, I’m just trying to make a point and felt for a twist on our ‘I’ to ‘I’ conversation here.
Mirror ended: ‘Indeed my eruption. I do love, more than gently to some occasion, but I would never anagram me to novel I as morning dew’

‘Rome is burning,’ he said, as he poured himself another drink. ‘Yet here I am, knee-deep in a river of pussy.’ ‘Here it comes,’ she thought, ‘another self-indulgent, whiskey-soaked diatribe about how fucking great everything was in the past… and how all us poor souls born too late to see the Stones at wherever or snort the good coke like they had at studio 54, well, we had all just missed out on practically everything worth living for.’ And the worst part was, she agreed with him.
‘Here we are,’ she thought, ‘at the very edge of the world, the very edge of western civilization, and all of us are so desperate to feel something, anything, that we keep falling into each other and fucking our way towards the end of days.’

Possible Coin

I look at my hands. Bathed in the sunlight, they look like statues, proportioned to no purpose.
A coin in my left I put in my right. I toss; I make it wind in air in a spiral course. Head or tail would be a disappointment, right? It would be disapproval from my chimera of my mind. It could land on the edge. It could be captured by a bird, an indoor bird. Gravity could cease to exist so it would never land at all. The bird would definitely land at some point. Optional by hitting a window and die like an estimated 100 million birds (in the US alone) do every year. So because of the stupid extension of windows that one would eventually aswell be a head or tail. Pity. Then I guess I go for the edgy edge one, for now.

I am here, alone, at the end of the world. I reach out and touch nothing.

Back. I remember now. You smelled like winter wind. That’s more than I could say about this room now. Where’s my bloody winter? The only remembrance of winter I have now is in a bottle in a cupboard in the toilet. And that is just a coupling to some core in my head. Given this context, old dreams can wait.

I could say, Goodbye Simone, but we fold like icicles on paper shelves so it would be a pity to appear that way.

Once again this chimera of my reality reassembles, this beautiful freakshow of mine, this glister of perception I couldn’t live without. And my mythology tells we would need a fucking winged horse to kill that. But Pegasus is fictional, right? There is no such thing as a white flying horse. We don’t believe in fictional creatures made up by some fella from southern Europe. Because it’s hot down there, people bath in sunlight, weird people. Give me my scissorhands! I need a Sad Song.

So I'm up at dawn, putting on my shoes. I just want to make a clean escape. I'm
leaving but I don't know where to. I know I'm leaving but I don't know where to.

6162 ord

När en händelserik dag är slut så blev resultatet endast 1100 nya skapade ord. Känner mig ändå ganska nöjd. Hoppas jag får en sexa imorgon.

Blev en aning visare idag när jag läste i forumet på NaNoWriMo. Hittade genren jag skriver i; Literary fiction. Såg också att det jag trodde var unikt egentligen är väldigt kliché. Konstigt nog gör det ingenting. Det är okej. Funderar dock på att byta kön på huvudpersonen, jag följer normen lite för slaviskt märker jag när jag nu reflekterar. Det är farligt att vara omedveten, man kan fastna i litterära fällor. Ska också lägga in lite fler lekar med annan litteratur. Speciellt roligt är det när min huvudperson reflekterar över huvudpersoner i andra böcker. Den alternativa världen, bokvärlden, trådar ut sig, ännu mer.

Excerpt;

Hur många drivs av en inre glöd, som inte har tändits av tidigare män upphöjda-i-vetenskapshistorien?

Standing on the shoulders of giants

Jättarna är som uppblåsta Michelingubbar, vajande i vinden med ett evigt leende. Fördummande, som en sorts kommerciell kunskapskälla. Om man trycker hål på den stärkta plasten, så pyser det ut helium.

Tärningen visar 3 och Jonathan Stroud ger ett pepp-talk

Äntligen.

Klockan är halv nio och jag är sjukt trött, sådär inte-vaken så att illamåendet från frukosten fortfarande finns kvar. Den där kaffekoppen med grädde var god den första klunken, sedan tvingade jag mig själv att tycka den var god.

Idag har jag alldeles för lite tid för att skriva. Mina tankar finns i Berlin och jag har alldeles för mycket schemalagt. Ändå. Jag är glad att jag fick en trea. Min huvudperson ska till Berlin. Har inte riktigt kommit på hur det ska gå till, men jag jobbar på det.

Jonathan Stroud berättade att för honom finns det två perioder i skrivandet; en 'honeymoon-period' och en 'phony-war' period. Jag är just nu inne i en honeymoon-period, där jag tycker att allt är bra och idén med romanen kommer att hålla hela vägen.

Snart, kanske alldeles för snart, vet jag att jag kommer att komma in i en phony-war period. Där blir ordjakten en struggle, och det enda jag vill är att skapa ett första utkast.

Men kan ännu inte tänka mig den perioden. Tycker det är såpass kul att skriva, så hoppas att den inte kommer.

Wish me luck, nu ska 3 sidor knåpas ihop på en och en halv timme. Har arbetat en del på strukturen, vilket jag egentligen inte tycker om. Har till och med delat upp i kapitel, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Var tvungen, för att kunna få ett sammanhang när huvudpersonen gästar Berlin.

7210 ord ska finnas på pränt när dagen är slut. *Kicks myself in the butt*

En till etta, och så en till

Har haft en otrolig tur (?) de två senaste dagarna. Så pass tur att jag inte längre vill ha tur, utan vill ligga i fas även med övriga NaNoWriMo. Men eftersom tärningen bestämmer så ligger jag endast på 5071 ord just nu. Det tog ungefär en kvart att skriva, vilket förmodligen var resultatet av en känslomässig berg-och-dalbana, som inte lugnande ner sig för att jag skrev.

Nu har jag dock klivit ur vagnen, och sammanfattar dagen med ett 'puuuh'. Vilken pärs.

Excerpt;

Detta med pengar, det ger ett sådant stort ansvar. David trodde att saker och ting skulle bli lättare när det fanns pengar. Det blev det inte, skulden bara växte. Varje gång han bidrog till konsumtionen så föll han ner i ett svart svart håll av identitetsutveckling och kris på samma gång. Värderingar slog ut som blixtar och han försökte gömma sig under täcket. Det fanns ingen sanning, allt är subjektivt och han kan fortsätta. Klyschan om det perfekta livet slog på honom, boxningshandskar på en säck. Vakna! Vakna! Vakna! Vakna!

Och alla bara log.

Embryonic amid devastation.

What? Where’s that? My life, right? Right! Fuck me.
Destroy the satisfactory rejuvenations and try to find a glimpse of a smile. For real, I see them everywhere. I wonder whether someone specific told or not, whether the ‘I’ or the ‘Us’ felt pity. I could, and I would like to practice as illuminist, meanwhile vomiting on the social extroverted usage of others knowledge.

Clumsy and childish for a silent cost. *whisper* call it nothing, apparently acceptable. But tell nothing, makes it something, doesn’t it? Why whisper?

*starts screaming*

“You turned the sound down? Then it’s artificial, I take it?”
“Not at all” the man said, “That’s natural sound, that is.”
“But how do you turn down natural sound?” I asked.
“Strictly speaking, I don’t turn it down,” the man replied. “I take it out” -Murakami

Wider perspective.
I want reality thrown in my face. I want reality in other people’s face. Preferably with a touch or a massive thrive of creativity. It could be pictures or insane constellations of words. It could be me acting in a common social situation without someone’s knowledge. People do that every day. Whether you do it nicely is a matter of when and how, and with whose knowledge of what, and your knowledge of whom or what.
Sea turtles lay their eggs nighttime and use the natural light from the Milky Way above the sea to find their way back home where they belong. Human illuminated pollution of the beaches worldwide sometimes hit the turtle hard when they have no what’s so ever clue where to go. Sometimes they shuffle the wrong directions. Sometimes a sea turtle die just because we put a million light bulbs in the middle of their perception of the world. And we complain about wolf killing sheep. Things like this need to be creatively presented, for people to care.

Sometimes I want reality plain and simple. Sometimes I want honesty plain and simple from those who act their reality for the cost of others.

Over and out Colonel.

3558 ord

Gick trögt att skriva idag. Var förmodligen delvis för att jag fick en etta, och hade alldeles för mycket tid på mig. Satt på biblioteket. Insåg att vi har ett väldigt vackert stadsbibliotek, som har en mycket mer inspirerande miljö än campus. En till anledning till att bo närmare stan.

Har börjat inse att jag måste strukturera upp saker och ting. Har gjort något tafatt försök i ett digitalt dokument. Insåg att det behövs mer kladd á la design och mindmaps, så har nu skaffat en NaNoWriMo-mapp. Woooho. Där ska saker och ting bli verklighet.

Är nervös för imorgon, med begränsat med tid eftersom pluggande och andra nödvändigheter måste passa in i dagsupplägget också. Haha, och har nästan släppt bävan för Berlin. Det får gå som det går, datorn ska med i alla fall.

Har sett på forumet att vissa människor är uppe i 10000 ord. 10000 ord! Det är en femtedel kirrat, bara så där. Vilken tur att jag är en sådan tävlingsmänniska, och inte siktar på att vara bra utan också bäst, så att jag måste jämföra mig med de som ligger "i topp". Det kanske går det här då ändå.

Good news everyone!

Jag har räknat fel! Till min fördel. Aldrig har jag blivit så glad av att ha räknat fel. Fick på något vänster för mig att man var tvungen att skriva 7 sidor, VARJE DAG, för att komma upp till rätt antal ord i NaNoWriMo. När jag nu kalkylerar, så blir 50000 / 30 endast 1666 ord. Wooooho ! Det är ungefär 2,5 sida.

Ska jag nu överge slumpmetoden? Kanske. Fast. Den var ju så rolig.

Månadens första etta

Haha, jag fick en etta. Konstigt nog känner jag mig inte så lättad. Idag är ju söndag, och jag har all tid i världen. Jag skippade att festa igår, för att vakna i rimlig tid idag. En söndag är ju en 6a dag!

Jag fasar en del för Berlin. Kommer förmodligen få två 6or i rad, så som slumpen är. Well well.

Det finns former

2305 ord

Slog tärningen, och fick en fyra. Det skulle varit ungefär 2800 ord enligt mina beräkningar. När skrivdagen kändes slut hade det hunnit bli 2305 ord. Woooho. Bekänner ännu inte färg med vilka metoder jag använde. Här är ett utdrag;

Han hade hoppats på en stum förvåning, men får istället applåder. Är han upphöjd nu? Är han upphöjd till skyarna? Kan ha se färger? Når han portalen in till en annan värld?

(Extra Energin Emitteras Ljus)

Gulgrönt

Karminrött

Violett

Blått

höga latituder, ögonblicksbild

Solvind, solutbrott, substorm, magnetosfärens svans, stjärnvind, interplanetära mediet, heliosfären, heliopausen, solfackla, supersoniskt, chockfronter

ständigt blåser ut från solen, rakt genom solsystemet

ett nästan perfekt vakuum

Det är fortfarande mörkt när han återvänder. Tar bilen.

Ge upp tankar

Har väldigt låg tilltro till mig själv just nu, och känner för att ge upp, även fast jag inte ens har börjat. Förmodligen för att jag inte ska behöva inse att "det här går inte".

Ahh, bajsanka. Ha lite "mer jävlaranamma", kör "ända in i kaklet", osv osv osv osv. Producera text! Återkommer med vad tärningen visar.