En till etta, och så en till

Har haft en otrolig tur (?) de två senaste dagarna. Så pass tur att jag inte längre vill ha tur, utan vill ligga i fas även med övriga NaNoWriMo. Men eftersom tärningen bestämmer så ligger jag endast på 5071 ord just nu. Det tog ungefär en kvart att skriva, vilket förmodligen var resultatet av en känslomässig berg-och-dalbana, som inte lugnande ner sig för att jag skrev.

Nu har jag dock klivit ur vagnen, och sammanfattar dagen med ett 'puuuh'. Vilken pärs.

Excerpt;

Detta med pengar, det ger ett sådant stort ansvar. David trodde att saker och ting skulle bli lättare när det fanns pengar. Det blev det inte, skulden bara växte. Varje gång han bidrog till konsumtionen så föll han ner i ett svart svart håll av identitetsutveckling och kris på samma gång. Värderingar slog ut som blixtar och han försökte gömma sig under täcket. Det fanns ingen sanning, allt är subjektivt och han kan fortsätta. Klyschan om det perfekta livet slog på honom, boxningshandskar på en säck. Vakna! Vakna! Vakna! Vakna!

Och alla bara log.